Grymta!

 Fina unghunden Grymta, schäfer, lekte busigt som unghundar ska, djurägaren såg att hon gjorde en plötslig inbromsning och sedan hade hon ont i hasen. Exakt vad som hänt är svårt att veta, men något vasst, kanske en pinne hade stuckit in och gjort ett ganska djupt hål inne i hasen. Med en sådan skada följer att såret blir infekterat då det kommer med smuts på djupet.

 Här sover Grymta och vi har rakat kring såret. Sedan ska det tvättas och undersökas så det inte sitter kvar ett främmande föremål djupt inne och att det inte blivit skador på tex senan, som måste åtgärdas.

Såret är nu grundligt undersökt och renspolat. I detta fallet sattes ett dränage för att hålla sårhålan öppen och leda ut sårsekret. Själva ingångshålet reviderades och suturerades. Grymta bör inte få några men efter sin lek.

Blodöra och tåamputation

Riesenschnauzer-damen Kajsa har varit på många veterinärbesök på sista tiden. Hon har sköra klor som drabbats av upprepade klokapselbrott. Kajsa har haft otur och fått infektioner i klobenen och då har man inget annat val än att amputera tån. Här har har hon just vaknat efter amputation av en tå på framtassen.

Till på köpet har hon fått sk blodöra, därav det snygga bandaget på vänster öra. När hunden drabbas av blodöra undersöker veterinären om det finns en orsak till att öronlappen svullnat upp och blivit blodfylld. En vanlig orsak är öroninflammation. Därefter åtgärdas örat på lämpligt sätt. Det finns ett antal olika behandlingsstrategier för blodöron. I Kajsas fall har vi valt att tömma örat på blod och lägga på tryck för att hindra att det fylls på igen.

 Här är en bild på Kajsas baktass där en tå amputerades för någon månad sedan. Tån har läkt fint och Kajsa är obesvärad av tassen idag.

På väg att vakna efter operationen.

Bakom kulisserna

Det är inte bara djuren som ska vårdas om här, även labbet måste tas om hand. Vi har idag besök av Ulrika och Charlotte från Kruuse som gör en extra översyn utöver den regelbundna kalibrering och servicen som vi själva sköter om.

Persisterande mjölktänder

 Lille Neo, 7 månader gammal Papillon, har något som kallas persisterande mjölktänder. Detta är ett problem som inte är helt ovanligt, ffa inte hos våra mindre hundraser. Det innebär att när den normal tandömsningsfasen kommer, tappar man inte sina mjölktänder som man ska. Den permanenta tanden kommer ut vid sidan om och eftersom den trängs med mjölktanden blir det problem. Dels blir det bettfel och eftersom tänderna hamnar mycket tätare än vad hundtänder normalt ska, ansamlas det lätt skräp mellan dem och ökar risken för problem.

 Här ser man de två sk canintänderna "huggtänderna" i två versioner, mjölktanden sitter bakom den nya permanenta tanden. Mellan tänderna syns en mörk ansamling av matrester och skräp. Neo hade persisterande mjölktänder på båda sidorna i överkäken.

Här är mjölktänderna bortopererade. Det krävs en fullständig narkos för denna operation. Tandroten är förvånandsvärt lång!

Svanslös

 Gamle gubben, Zack, Norfolkterrier har haft otur och hamnat med svansen under ett stolsben, spetsen bröts och amputation var enda möjligheten.

 Välinpackad!

 Kirurgen Jens-Ulrik är redo för operation

Glad igen efter operation. Svansen i topp!

En svävande tand!

 Lite trött Chacco, karelsk björnhund. Chacco har just vaknat ur narkos. Matte kom till kliniken pga att hon märkte att Chaccos ena tand börjat sticka ut lite mer än normalt. Hon hade inte märkt av att något särskilt hänt. Vid undersökningen visade det sig att Chacco brutit av en tand i linje med tandköttet. Den satt fortfarande fast, men inte riktigt som den skulle...

 Vid röntgenundersökningen ser man att tanden helt har skiljts från sina rötter och ser nästan ut att sväva fritt. Tandläkaren har på bilden nedan tagit bort tanden och rensat upp rötterna för att kunna få en bra läkning.